Bland kapare och sjörövare i norra Östersjön!

Östersjöns pirater överstiger filmens Röde piraten, både i storhet, grymhet och framgång.

Tolv Ula samlade kraft. I nästa sekund grep han tag i skepparen, och med ett svep kastar han den samme över bord, ner i ett skummande mörker.

Inför en lika handfallen som förvånad besättning ropar den före detta bonden ” Här höll jag på att få ännu en ny herre att lyda”, i kokande vrede fortsätter han ” Men jag saknar både hem och land och tänker inte längre tjäna någon annan än mig själv”. Tolv Ula hämtar andan medan han låter blicken svepa över manskapet. ”Jag har aldrig styrt ett skepp och är mins lika usel seglar som någon av er, men jag tillber ett helgon, som vägleder nordiska män bättre är något annat helgon. Låt mig bli skeppare istället för den sate jag just slängt över relingen, så ska vi alltid dela bytet som bröder”. Några bland skeppsfolket knorrar, men de andra böjer sig för främlingens mod, och i skenet av en blek måne blev han med handslag utsedd till skeppare.

1300-talet börjar gå mot sitt slut. Sverige ingår i Kalmarunionen med den danska Margareta vid tronen. Stockholm är belägrat av tyskar, under det sk avsättningskriget mot Albekt av Mecklenburg. Östersjön i det närmast kokar av sjörövare. De kallades Hättebröder på grund av sina toppiga hättor. Med hjälp av sjörövare och äventyrare förses Stockholm vattenvägen med viktualier (livsmedel). Dessa gick därför under namnet Vitalier eller Vitaliebröderna som de också fått heta.

Tolv Ula ville bort från Stockholm och hade därför osedd tagit sig ombord på ett sådant kaparfartyg som låg förtöjt i hamnen, i tron att det var ett vanligt handelsskepp. Fartyget var rustat av Albrecht gelikar i Tyskland, med uppgift att plundra den svenska kusten. I blotta förskräckelsen vräker Tolv Ula skepparen över bord och tar sedan befälet över fartyget.

Flera hundra sjörövare likt Tolv Ula gjorde Östersjön till ett riskfyllt farvatten vid den tiden. Tolv Ula kom dock att bli en av de mest fruktade. Skeppets tåg och tackel hade sett sina bästa dagar men det saknades aldrig rövarbyte på däck. Emedan storm och lidande skakar besättningsmännen i grunden, talar Tolv Ula om stjärnan i mörka tider, om Birgitta, som just nu skulle krönas till helgon i Rom. Deras längtan efter syndaförlåtelse blev så stor att de en dag när de gått i land längs tyska kusten, rustar sig med stavar och flaskor. Tillsammans vandrar de sedan som fromma pilgrimer till Rom.

Vitaliebröderna kom att härja med förödande konsekvenser för handelssjöfarten i Östersjön. Med Gotland som fäste hade bröderna god koll på handeln i området. Till sist tröttnade Tyska Ordern på oredan. Tillsamman med fartyg från Kalmarunionen, Lybeck, Hamburg, Riga och Preussen, kastas Vitalierna ut från Östersjön för gott. Året var 1398

Östersjöns brokiga historia är full av sjörövare och kapare. Skillnaden mellan dessa är att sjörövaren är ”egen företagare” medan kaparen rövar selektivt med politiska förtecken, med statens goda minne.

Kaparens uppdrag reglerades i ett sk Kaparbrev, och beskrev vilka fartygs som skulle kapas, hur bytet skulle fördelas och hur eventuella fångar skulle behandlas. Med egna skepp eller med örlogsskepp blev verksamheten ett billigt och effektivt tillskott till den reguljära krigsflottan. Kaparbrevet var även tänkt att hjälpa kaparen från galgen för sjöröveri, om han blev infångad. Istället skulle han ses som krigsfånge.

Kaperiet inriktades i huvudsak mot handelssjöfarten och var ett effektivt sätt att åsamka sin fiende förluster samtidigt som man försåg sig själv med den värdefulla lasten.

En annan ökänd kapare är den danske politikern, amiralen, ståthållaren Sören Norrby. I början av 1500-talet härjade han med kaparbrev längs Gotlands, Skånes och Blekinges kust, efter hansans värdefulla handelsskepp.

Den svenske kungen Erik XIV använde sig på 1560-talet av kapare för att blockera den ryska handeln på Narva. Totalt kapades över 40 fartyg under decenniets första hälft.

Både Sverige och Danmark brukade flitigt kaperi som vapen under krigen på 1600-talet. Toppen kom under de Stora Nordiska Kriget under 1710-talet. Även under Sveriges sista krig med Danmark 1814, användes kapare flitigt av bägge sidor.

Enda fram under Krimkrigets dagar i mitten på 1800-talet, bedrevs kaperiverksamhet på Östersjön, då rysk handelssjöfart ansattes av franska och engelska kapare.

Per Lejoneke

Marinarkeolog

www.maritimaperspektiv.se